Idag har jag städat ur en av mina bikupor så nu ska den vara redo att ta emot den nya drottningen som kommer med posten idag eller i morgon. Skall bli spännande och framförallt skönt om jag kan få bin som är snälla, svärmtröga och kakfasta.
Det är dock två saker inom biodlingen som irriterar mig just nu. Det första är andra biodlare och lägger sig i. Bigurun som har grannbina kom förbi idag och knackade på dörren. Jag öppnade och han sa - Jag har tittat till dina bin lite. Jaha tänkte jag lite tagen på sängen så att säga. Sedan frågade han varför jag inte varit uppe hos föreningen än (de håller möte på kvällen en vardag). Jag svarade att jag faktiskt hade en liten på 7 månader hemma så det var inte bara att ge sig iväg. - Det är många som har med sig sina små dit upp. - Men det är fortfarande inte bara att ta med sig en 7 månaders. - Du får väl prioritera. När han hade gått insåg jag vad han faktiskt sagt. Han har tittat till mina bin. Säker inte i kupan men utanför. Det betyder att han helt sonika klampar rätt över vår privata tomt och bort till bina som står längst in på tomten. Inte får man väl hur som haver börja titta sig omkring i folks trädgårdar? Sedan angående prioritera. Jo jag prioriterar! Jag prioriterar min familj! Jag prioriterar mitt BARN! Jag skiter högaktningsfullt i deras förening. Hade det inte varit för att man måste vara ansluten till en lokal förening när man är medlem i biodlarna (en förening jag nu känner för att gå ur) så hade jag inte varit medlem i deras förening. Denna man gillar jag verkligen inte men jag vet att alla i trakten ser upp till honom. Det första han gjorde förra gången han var på besök var att klanka ner på mina frigolitkupor – Bina kommer aldrig överleva vintern i de där kuporna. De har fungerat utmärkt. Sedan när jag nämnde att jag skulle testa på topplistkupor så visste han inte vad jag pratade om och efter mycket förklarande om metoden så beskrev jag kupan som – Den är lite trekantig, ungefär som en gammal grisaho. Svaret från gubben blev – Den kommer du skrota på en gång! Från att inte ha en aning om vad jag pratade om så var han helt plötsligt tillräcklig expert för att slå ner hela idén. Han hade vunnit mer respekt från mig om han sagt – Den biodlingsmetoden kan jag inget om men det ska bli spännande att följa vad som händer.
Nog mer krävande gubbar.
Det andra jag irriterar mig på för närvarande är informationen om biraser. I Sverige är det Buckfast som är gudbiet. Inget ont sägs eller skrivs om detta bi. Dock så kommer jag och mina buckfast inte överens och det borde vi göra med tanke på det fantastiska anlag som funnits. Mina bin VAR bra med den gamla drottningen och granngubbens bin BÖR ha alla de anlag som man vill ha. Kombinationen borde bli perfekt. Verkliga resultatet blir jag så less på, därav den nya drottningen. Alla pratar om fina avelslinjer men ingen säger du MÅSTE ha en fin avelslinje. Följer man inte en fast avelslinje så blir buckfast hemska.
Tittar man sedan utanför våra gränser. Vi behöver inte gå längre än till Danmark så är tonen något annat. Denna hybrid som i Sverige inte besitter några brister har i andra länder fullt med brister, brister som man kan ifrågasätta om man orkar hålla på med eller om det bör hålla på med. Blir det fel i en linje så blir det fel hos många. Minskad resistens mot sjukdomar kan tyvärr vara ett sådant fel. Ibland är det inte alltid rådigt att leka gud.
Jag känner starkt för att bli bianarkist. Skita i vad folk gör i trakten och istället lägga energin på mina bin, den sort jag fastnar för och istället jobba för att få starka samhällen och minska angrepp från varroa och liknande.
Vi får se vad som händer i framtiden.